Afrikas djur.
Livet i Matanana!
The Rock Restaurant, Zanzibar.
En vecka av våra 8 månader i Tanzania spenderades på Zanzibar. Där besökte vi denna restaurang med helt magiskt läge. Titta och dröm er bort!
Två föräldralösa bröder.
JULAFTON 2011.
En julhelg som innehöll allt man kan önska, gemenskap, skratt och en massa kärlek.
Barnen fick träffa tomten för första gången och fick även sin första alldeles egna julklapp.
Svar på fråga 4.
Postat av: Ida
Jag är en tjej på 14 år som verkligen avgudar er för vad ni gör för barnen, min största dröm är att precis som ni få hjälpa människor i svåra situationer. Till hösten börjar jag gymnasiet och jag undrar vad ni gick för linje där och om ni har pluggat något speciellt efter gymnasiet för att få kunskaper om hur det är att leva i ett u-land?
Lycka till med ert arbete i framtiden!
Hej!
Då ska du absolut följa din dröm. Det gjorde vi och det är något vi aldrig kommer ångra. Jag (Jessica) gick handelsprogrammet och Sanna gick media med inriktning foto. Det spelar ingen roll vad du pluggar på gymnasiet. Vi har heller inte pluggat efter gymnasiet. Om du bara vill åka ner som "vanlig" volontär krävs oftast ingen utbildning. Men sen kan man ju volontärarbeta som sjuksköterska m.m då krävs förstås utbildning. Det är viktigt att förbereda sig mentalt inför sin resa men personligen tycker faktiskt jag det är svårare att komma hem. Man får perspektiv på allt och så blir det lätt att man jämnför med sitt liv i Sverige och hur bra man faktiskt har det.
Tack ska du ha. Lycka till med gymnasiet och dina planer!
What if god was one of us.
Vi ville ta med oss flickan till daghemmet för att tvätta av henne och mata henne med ny mjölk. Så det var precis vad vi gjorde. Sanna fick bära hennes då jag var livrädd eftersom hon var så extremt liten och andades oregelbundet och sällan.
När vi kom till daghemmet i Bumilayinga hjälpte fröknarna oss att klä av hennes för att tvätta av henne. Hon stank kiss och hade säkerligen burit samma kläder i flera dagar. Men det som kändes jobbigast att se var hennes extremt magra kropp. Redan med kläderna på hade vi förstått att hon var mindre än normalt men det var först när hon badas och vi såg hennes armar, ben och uppsvällda mage som vi insåg hur akut detta faktiskt var.
Efter att hon badats gjorde Sanna ett försök till att mata henne med nygjord mjölk i en nydiskad nappflaska. Mjölken bara rann ner längs hennes mungipor, hon hade knappt någon kraft att suga i sig sin mat.
När jag skulle sova den kvällen snurrade tankarna på högvarv i mitt huvud. Varför måste livet vara så orättvist? Hennes mamma födde tvillingar med tvillingsonen överlevde inte. Och under graviditeten dog pappan i aids. Så denna bedårande flicka var ensam kvar tillsammans med hennes 3 äldre syskon och hennes döende mamma.
I ett sådant läge finns inga val men heller inga tvivel. Vi måste hjälpa denna lilla flicka att överleva men också hennes familj.
Dagen därpå tog vi med en massa givarkläder och tyblöjor för att ge henne. Ett par dagar senare åkte vi till Mafinga, där vi köpte madrasser, ris, olja, socker, salt, ljus, tändstickor, tomat, lök m.m.
När vi åkte och lämnade detta till familjen kollar mamman oss i ögonen och viskar lågt ” mungu akubariki” som på svenska betyder ”gud välsigne er”. Det var ord som gick rakt in i hjärtat.
För er som följt oss på bloggen så antar jag att ni redan listat ut att denna lilla flickans namn är Eva.
Fortsättning på historien om Eva kommer!
Har ni frågor till oss?
Jag vet att många av er läsare som har följt oss under våran resa har en önskan om att också åka som volontärer. Vi har haft svårt att besvara era kommentarer under resans gång men nu när vi är tillbaka i Sverige är det bara att fråga om allt ni undrar. I kommentarsfältet eller på vår mail [email protected]
Kom igen var inte blyga inga frågor är dumma frågor!
Sanna och jag.
Hur känns det att komma hem?
En fråga som är svår att ge ett kort svar på. Jag har levt ett helt annat liv, i en vardag som inte ens går att jämnföra med den vi har i Sverige. Jag har mött människor som har berört mig djupt och många av dem har jag lärt känna väl. Alla pratar om hur bra vi har det i Sverige och jag håller med till hundra procent.
Men Afrika har förtrollat mig föralltid. Jag sitter hellre runt elden på kvällarna, sjunger och umgås istället för framför tvn. Jag är hellre omgiven av underbar natur än massa stela hus. Går hellre promenader och ser orörda platser än att ta en promenad på egonspåret. Jag ser hellre majsfälten och alla tusentals solrosor växa sig ståtliga längs vägarna än allas rhododendronbuskar i trädgårdarna. Jag lever hellre i enkelheten och lugnet än i Sveriges stress och press.
Uppdateringar om resan kommer!
Men tror både jag och Sanna känner att vi måste landa lite först och bara få vara hemma.
TÄNKVÄRT!
Hur ofta tänker du på barnen i Afrika?
”De smala kvinnornas hemligheter” - givetvis är det en ny diet som gäller. Det är ett nytt år och dags för ett nytt mål att sträva efter. Ju smalare du är – desto snyggare. Det finns dock en diet som i princip fungerar på vem som helst. Det är varken ”Atkins” eller ”GI-metoden” utan den kallas för ”en enkelbiljett till tredje världen.”
Alla som har tillgång till rent vatten, en säng att sova i och tak över huvudet kan skatta sig lyckliga, det är saker som känns så otroligt självklara för oss men som någon annan skulle kunna döda för. Samtidigt som en mamma i Kenya sakta men säkert ser sitt barn tyna bort på grund av näringsbrist, sitter ett gäng tonårstjejer och nyper i det knappt synbara ”överflödiga fläsket”.
Enligt UNICEF har cirka 60 procent av barnarbetarna i U-länderna ett arbete som direkt är skadligt för dem, och tydligen är ett barn gammal nog för att jobba 16 timmar om dagen vid fyra års ålder. Vad gjorde du när du var fyra år? Och hur ofta klagar du på att det är påfrestande att jobba åtta timmar om dagen?
I kvällstidningarna kan vi läsa de senaste rapporteringarna om lågkonjunkturen. Rubriker som ”Shoppingen har minskat markant” fångar vår uppmärksamhet, men sidorna om att ”hungersvälten ökar” bläddrar vi snabbt förbi. Att en ”lågkonjunktur” mer eller mindre har varit de fattiga familjernas vardag sedan flera år tillbaka är något vi gärna bortser ifrån.
Det är skrämmande hur lite vi egentligen vet om hur andra människor har det ställt, och hur lite vi gör för att hjälpa dem. Dokumentärer som visas på TV zappar vi bort och ”Rapport” stänger vi av så fort inrikesnyheterna tagit slut.
Det man inte vet mår man inte dåligt av, och för att rädda skönhetssömnens åtta timmar vill vi inte veta hur det känns för ett litet barn att behöva slita för knappt 8 kronor om dagen. Vi har helt enkelt nog med våra egna problem.
Medan vi människor är så fruktansvärd självupptagna och insnöade på hur livet ”ska” se ut glömmer vi bort vad som egentligen är viktigt. Det är först när vi själva råkar ut för en tragedi som vi förstår hur det känns att vara hjälplös och bortkommen.
Men om du faktiskt vill bättra på ditt dåliga samvete och samtidigt göra omvärlden en tjänst har jag ett tips. Istället för att lägga dina växelpengar i fickan – lägg dem i plastbössan som står vid kassan i mataffären. Den inre lyckan du sedan känner över att ha hjälpt en människa i nöd kommer räcka något längre än den du upplever efter att du lyckats svälta bort ännu ett obefintligt extrakilo.
En artikel jag hittade för ett tag sedan som gör mig berörd.
På bilden ser ni lilla Sara som bor på barnhemmet. Hon var där under vår hela volontärvistelse 2010. Hon fick flytta hem efter ca. 1 år på barnhemmet (våren 2011). När vi åkte tillbaka i september 2011 bodde hon fortfarande hemma. Efter att vi varit där i drygt två veckor fick vi ett akut meddelande från Saras by om att hon var väldigt illa däran. Hon hämtades dagen därpå och det var en fruktansvärd syn när hon kom tillbaka. Hon var så mager, minns när hon satt i mitt knä strax efter att hon kommit jag kände bara benen och hon var lätt som en fjäder. Det gick heller inte att få kontakt med henne och hon slog bort ens händer när man försökte ge henne beröring.
Cause this is Africa.
Borta bra men hemma bäst?
Tillbaka i Sverige. Tom på ord. Delar med mig av några bilder.
Övernattning i en Maasaiby
