FÖR ATT LÄSA MER OM PROJEKTET!!!

Ni läsare som troget kikar in på denna blogg trots de inte kommit upp inlägg sedan i december. Arbetet fortsätter i Tanzania. Vi har nu startat en egen organisation och i september när vi åker tillbaka kommer vi driva barnhemmet jag och Sanna färdigställde och vi har också startat bygget av en grundskola!
 
Vill ni läsa mer om projektet gå in på min blogg!
 
www.jessicaklinte.blogg.se

Bilder från invigningen av barnhemmet i Matanana

 
 
 
 
 

Barnhemmet i Bumilayinga

 

Vi har köpt cement och lagt ut på alla golv för att förhoppningsvis motverka att termiterna fortsätter sin framfart i huset.  Köksväggarna har också fått sig en omgång med cement. Vi har också lackat hälften av alla innertak och till helgen kommer jag och Linnea att cyklar till Buma och lacka resten. Lite återstår men förhoppinigsvis blir det invigning i början av Januari 2013.

 

Ikväll var vi i barnhemmet i Matanana och sa godnatt till barnen. Det är första natten de spenderar i sina nya sängar, i sitt återuppbyggda hem. Barnen hade nytvättade pyjamasar och var sitt gosedjur. Sawadi låg under filten med en ficklampa  och pratade med sitt gosedjur en groda.

 

 

 

 

I


Invigning av barnhemmet i Matanana

 

Borgmästaren Mnzava från Mafinga kommer nu på onsdag tillsammans med andra viktiga personer att besöka Matanana för att inviga det återuppbyggda barnhemmet. Det kommer att bjudas på frukt mm.

 

Att barnhemmet äntligen står färdigt nu är mycket tack vare ett flertal olika volontärer (tidigare och nu) som bidragit med både insamlade pengar  och rent praktiskt varit delaktiga i återuppbyggnaden. 

 

Madrasser har inhandlats till sängarna och vi har bäddat in med lakan, kudde och filt. Ovanför sängarna har varje barn fått sin namnskylt. Gardiner är uppsatta i varje rum.  Alla barnen är glada och springer runt i huset och testligger i sina nya sängar. De får dock vänta tills onsdag innan de får lov att flytta in på riktigt.

 

 

Foto taget i Dec 2011 av barnhemmet i Matanana

 


Undervisning i Engelska för primaryelever i Matanana

 

 

Varje onsdagseftermiddag har  Linnea, Jessica och jag med hjälp av Felisian undervisat Engelska för Moyo Kwa Moyo primaryelever i Matanana. Det är de som äter mat en gång om dagen på daghemmet. Felisian och Salome går en lärarutbildning i Nairobi, Kenya. Utbildningen är uppdelad i olika omgångar och resterande av tiden läser de på distans i Matanana. Det märks vilken brist på kunskaper barnen har. Behovet av en ny skola med ett nytt tänkande behövs verkligen här nere. Framför allt så har lärarna dåliga kunskaper och lär ut på fel sätt. De lär till exempel ut "what is my name? istället för att säga  ”what is your name"? Planen är att bygget av skolan kommer att sättas igång i början av nästa år så att vi kan fokusera på att få klart barnhemmena, det ena i Bumilayinga och det andra Matanana. Vi kommer dock fortfarande att hålla på med undervisningen. Det kommer förhoppningsvis bli mer och mer vi kommer att undervisa i engelska.  Sen vet man att Afrika ar Afrika och vad som helst kan hända så att det blir ändrade planer.

 

 

Barnhemmet i Matanana

Barnhemmet i Matanana som brann ner förra året i april är nu också snart klart tack vare många driftiga manniskor. Det är helt underbart att snart kommer Alfa, Zawadi, Sara och alla andra barnen på barnhemmet få sitt hem. De ska äntligen få slippa dela på ett par sängar tillsammans. Det är även troligt att det kommer att komma små bebisar fran Mafinga som behöver vår hjälp. Invigningen av huset kommer att bli inom en månad om allt går som det ska.tillbaka sitt hus,

 

 


På plats igen i Matanana.

Känns helt underbert att för tredje gången vara tillbaka i Tanzania och varje resa har och kommer att bli olika. Det har landet har fångat ens hjärta och det ar svårt att beskriva med ord hur vi har det. Den här gången bor Linnea Oman och jag med en afrikansk familj i ett lerhus med jordstampat golv och halmtak. Jag märker verkligen skillnad mellan att inte ha plattak nu när regnsäsongen har börjat, det regnar in och är väldigt kallt på nätterna. Allt det kompenseras av den afrikanska familjen som har välkomnat oss som en av dem.
 
De har varit fullt upp de senaste veckorna, har många planer, men det första vi ska fokusera på är att färdigställa barnhemmet. Vi har tyvärr mött många motgångar, men vi ska inte sluta förrän det springer barn i  huset. Vi har förra veckan  cementerat hela golven i två av de små rummen, och i det största rummet har vi lagt cement mellan tegelgolvsplattorna i syfte att bekämpa termiterna. Nu till veckan ska vi gora klart de andra 3 rummen och lacka alla innetak. Soml sakerthet för att inte termiterna skall angripa vårt hus igen ska vi plantera ett speciellt träd som inte termiter tycker om. Träden kommer planteras i december då de kräver mycket vatten. I december börjar det att regna som mest under regnperioden. Vi tror och hoppas att detta verkligen  kommer att lösa dagens problem.
 
 
 
 

BLOGGPAUS/FLYTT!!!

Det har varit jag (jessica) som uppdaterat i stort sett allt sedan vi kom hem i mitten av april. Jag har nu bokat min biljett tillbaka medans min fina vän Sanna känner sig lite kluven och har inte bestämt sig än. Jag har därför valt att börja blogga i min egen blogg igen eftersom denna blogg har varit och är vår gemensamma. Inte omöjligt att den kommer igång igen i framtiden.
 
MEN TILLS DESS FÅR NI FÖLJA MINA ÄVENTYR HÄR!!!

Home is where your heart is.


The circle of life.


Afrikas horn

Det var väl ingen som missade alla artiklar och nyhetspogram där dom uppdaterade från Afrikas horn under förra året? Världens största flyktingläger där svält och sjukdomar tar otroligt många liv.

Läste en artikel ang. detta på Aftonbladet.se för ett par dagar sedan. Mitt hjärta blöder.

"Problemen i Dadaab har inte försvunnit bara för att världens medier har gjort det"
 
 

"Bilderna på de döende barnen fick välgörenhetsmaskineriet att rulla igång i den del av världen som brukar kallas för vår. Under ett par månader fick de stora hjälporganisationerna in mångmiljonbelopp.

 

Bara Aftonbladets kampanj samlade in 13 miljoner kronor.

 

Men sen, som på en given signal, packade vi journalister ner våra strålkastare och satte oss på flyget hem och från Dadaab blev det tyst."

 

 


Google's flygfoto över Matanana!


We love you!












Blandade bilder från våra två resor till Matanana, Tanzania 2010 & 2011/2012.

Vi behöver varandra!

Det handlar inte om att tycka synd om.


Det handlar inte om att känna skuld.

Det handlar om att vakna, öppna ögonen och inse att det finns en människa bakom "afrikabarnet".
Det är inte en klump med människor som går runt och har det allmänt jobbigt i en helt annan värld än den vi lever i. Det är stora människor i små kroppar som med en lycka större än du kan ana lever tilsammans i en tillvaro ljusår från den vi är vana vid, kämpar, men lever för dagen. Ser saker för vad de är utan att klaga och aldrig heller sett något annat. Vi behöver varandra.

Vi behöver veta att vi har varandra och vi behöver inte stanna våra liv för att se att någon lever på en annan plats i världen.

"Citerat av vår fina kompanjon och vän Linnea Öhman"

ZANZIBAR ISLAND

En vecka över nyår var vi tillsammans med våra familjer på semester på Zanzibar. Det var vårat andra besök där men det kommer absolut bli fler. En fantastisk ö där turkosblått vatten möter kritvita sandstränder.


Stora kontraster....

Idag har jag farit runt med min lillasyster som har gjort sig vacker inför sin studentbal. Man blir ständigt påmind om hur olika liv vi lever i Sverige och i Tanzania.

Efter en morgon fylld av stress och förberedelser så får jag ett samtal från Tanzania där jag fick prata snabbt med flera av barnen på barnhemmet. Dom var just då och hämtade vatten vid brunnen med barnhemmets åsnor.




Bild 1: Jag hämtar vatten med åsnorna 2011.
Bild 2: Jag och Marcus på balen 2009.


Ewout Van Alphen

Projektledaren Ewout som jobbar nere på plats i Matanana har en blogg som ni gärna kan gå in och kika på om ni vill få aktuell uppdatering.

Efter att totalt spenderat 11 månader i Matanana har vi gått igenom en hel del tillsammans. Vi alla tre säger precis vad vi tycker och tänker till varandra, både på gott och ont. Vi har haft många tjafs men också spännande samtal!

Han har ett stort hjärta och vi är honom evigt tacksamma. För att han år 2004 startade Moyo kwa moyo i Matanana annars hade vi aldrig fått möjlighet att träffa alla dessa underbara människor!





BARNHEMMET.

Vårat största mål när vi åkte ner var att färdigställa ett barnhem i byn Bumilayinga som stått oklart sedan 2008. Ni ska veta att inget går som man tänkt sig i Afrika och allt tar så mycket längre tid än vad man trott från början.

Men efter många motgångar dessa månader så är barnhemmet i stort sett klart (förvarings möbler och lite småsaker kvar). Dock stötte vi på beskymmer på slutet som kändes riktigt jobbiga.

Byledningen i Bumilayinga har nu insett att detta fina hus är klart och istället för att det ska användas som ett hem för föräldralösa och utsatta barn så tycker dom att det hade passat bra som ett kontor för dem. Vi kan inte ens beskriva känslan när vi fick detta berättat för oss. Men ni ska veta att det ALDRIG kommer att hända då marken barnhemmet är byggd på är privat och dom kommer aldrig att kunna komma åt huset. Dock är det svårt att driva ett barnhem i en by där byledningen arbetar imot oss. Så detta håller i detta nu på att bearbetas av Moyo kwa moyo i Tanzania.

Ett annat beskymmer vi märkte de sista veckorna är att det finns teremiter i huset som äter av träet. Dessa terimiter är inte att leka med och man måste ta det på största allvar. Gift inhandlades innan vi lämnade Tanzania och vi hoppas och tror att detta långsiktigt kan bekämpas.

Men ett barnhem är inget barnhem utan barn, Vi hoppas att vi inom en snar framtid ska kunna säga att nu har det första föräldralösa barn flyttat in i detta underbara hus!


En annan dag kommer vi berätta va vi kunde göra mer tack vare era bidrag och givar kläder!


Machine gun preacher.

Precis sett klart denna filmen. Jag har ALDRIG sett en film som berört mig så mycket. Filmen är baserad på verkliga händelser som just nu pågår i norra Uganda och södra Sudan där Josef Kony's armé LRA härjar.

En hyllning till Sam childers!



-


Tidigare inlägg
RSS 2.0