Igår åkte vi till byn Bumilayinga för att kolla till barnhemmet vi skall färdigställa. Det har i stort sett inte hänt något sedan vi åkte hem i december. Vi har ett stort jobb framför oss men vi är laddade och ser fram emot det.

Vi besökte även en fattig familj som bor en bit ifrån barnhemmet. Mamman är svårt sjuk i aids, hon har fyra barn. Den yngsta dottern Eva är bara två månader gammal och har redan mist sin tvillingbror. Pappa dog i aids under graviditeten. När vi först kom dit satt barnen ute tillsammans med sin mamma. Barnen tvingas stanna hemma från skolan för att ta hand om Eva och mamman som är mycket svag och saknar aptit. Vi tog med oss de fyra barnen till daghemmet där de fick mat då de inte hade råd till mat hemma. Vi tvättade Eva och gav henne nya kläder som Ni skänkt. Vi matade henne med pulvermjölk då mamman inte har någon bröstmjölk. Efter hon druckit lite mjölk öppnade hon upp sina stora bruna ögon. Hon är extremt liten och svag. De tre andra barnen hade trasiga och smutsiga kläder och även de fick varsitt ombyte från kläder Ni skänkt.

Vi åkte in till byn för att köpa nödvändigheter till familjen. För 50 svenska kronor fick vi 3 kg ris, 1 kg salt, 2 kg socker, 2 paket stearinljus, 1 storpack tändstickor, 10 apelsiner, 8 tomater, 2 lökar och babyolja.

När vi åkte tillbaka för lämna tillbaka barnen och ge henne det vi köpt. Tog hon oss i hand och tacka flera gånger.

Tänk vad en så liten summa för oss kan göra stor skillnad.

Idag är vi i Iringa för att köpa madrasser till familjen eftersom alla sover på lergolvet, filtar då det är väldigt kallt på nätterna, stora paket med mat eftersom de inte har råd till det själva och bromsmedicin till mamman som för tillfället inte tar någon medicin alls mot sin aids.

Vi har tidigare varit och föreläst på en kvinnofrukost i Dalabergkyrkan och på gymnasieskolan i Tanum. Nu på onsdag gäller det igen denna gången pratar vi efter en sopplunch i Bävekyrkan här i Uddevalla.

Onsdagen den 31/8 kl. 12.00, Bävekyrkan i Uddevalla. Alla är välkomna att komma och lyssna.

Vi är så tacksamma för alla som engagerar oss i vårt projekt. Igår fick jag sms från min vän Martina hennes mormor skulle rensa garderoben och undrade vad vi behövde, även hon, hennes syster och pojkvän skulle rensa. I dag hade en kollega rensat ur sin garderob och ville skänka tre soppåsar fyllda med kläder. Pappa kom hem från jobbet med massa skor som hans jobbarkompisar hade skänkt. Det var allt ifrån fotbollskor till till små finskor.

Just skor är så viktigt i Bumilayinga (byn vi skall bygga barnhemmet i) då det finns mask i marken som kryper upp i fötterna och om man inte ser efter detta så sprider sig maskarna och tillslut ruttnar fötterna. Så fruktansvärt vidrigt och detta kan alltså enkelt förhindras med skor.





Bild 1: Yosuf i Bumilayinga vars häl är helt fylld med mask
Bild 2: Jag (Jessica) rensar mask från Yosufs fötter med hjälp av nål och rakblad.

Tiden går fort som bara den och nu är det mindre än två månader tills vi är tillbaka i Tanzania. Vårt största projekt är att vi ska färdigställa ett barnhem där många föräldralösa eller övergiva barn skall flytta in. Något vi ALDRIG hade kunnat göra utan er hjälp.

Men det finns så många barn som behöver hjälp. Barn som inte får mat om dagarna och barn som inte får gå i skolan för att som saknar skoluniform som kostar knappt 70 kr .

Vi ber er att fortsätta skänka pengar och därmed hjälpa barnen i Tanzania. Ni kommer att kunna följa vår resa på bloggen och se vart era pengarna går.


Skicka ett bidrag till bankgironr: 713-1972
Märk bidraget med för och efternamn.

Vårt varmaste tack till er för att ni valde att skänka pengarna som blev över från er studentkassa till vår insamling. En mycket fin gärning som kommer göra stor nytta i Tanzania.