Vi har köpt cement och lagt ut på alla golv för att förhoppningsvis motverka att termiterna fortsätter sin framfart i huset.  Köksväggarna har också fått sig en omgång med cement. Vi har också lackat hälften av alla innertak och till helgen kommer jag och Linnea att cyklar till Buma och lacka resten. Lite återstår men förhoppinigsvis blir det invigning i början av Januari 2013.

Ikväll var vi i barnhemmet i Matanana och sa godnatt till barnen. Det är första natten de spenderar i sina nya sängar, i sitt återuppbyggda hem. Barnen hade nytvättade pyjamasar och var sitt gosedjur. Sawadi låg under filten med en ficklampa  och pratade med sitt gosedjur en groda.

I

Borgmästaren Mnzava från Mafinga kommer nu på onsdag tillsammans med andra viktiga personer att besöka Matanana för att inviga det återuppbyggda barnhemmet. Det kommer att bjudas på frukt mm.

Att barnhemmet äntligen står färdigt nu är mycket tack vare ett flertal olika volontärer (tidigare och nu) som bidragit med både insamlade pengar  och rent praktiskt varit delaktiga i återuppbyggnaden. 

Madrasser har inhandlats till sängarna och vi har bäddat in med lakan, kudde och filt. Ovanför sängarna har varje barn fått sin namnskylt. Gardiner är uppsatta i varje rum.  Alla barnen är glada och springer runt i huset och testligger i sina nya sängar. De får dock vänta tills onsdag innan de får lov att flytta in på riktigt.

Foto taget i Dec 2011 av barnhemmet i Matanana

Det handlar inte om att tycka synd om.

En vecka över nyår var vi tillsammans med våra familjer på semester på Zanzibar. Det var vårat andra besök där men det kommer absolut bli fler. En fantastisk ö där turkosblått vatten möter kritvita sandstränder.

Idag har jag farit runt med min lillasyster som har gjort sig vacker inför sin studentbal. Man blir ständigt påmind om hur olika liv vi lever i Sverige och i Tanzania.

Efter en morgon fylld av stress och förberedelser så får jag ett samtal från Tanzania där jag fick prata snabbt med flera av barnen på barnhemmet. Dom var just då och hämtade vatten vid brunnen med barnhemmets åsnor.




Bild 1: Jag hämtar vatten med åsnorna 2011.
Bild 2: Jag och Marcus på balen 2009.

Projektledaren Ewout som jobbar nere på plats i Matanana har en blogg som ni gärna kan gå in och kika på om ni vill få aktuell uppdatering.

Efter att totalt spenderat 11 månader i Matanana har vi gått igenom en hel del tillsammans. Vi alla tre säger precis vad vi tycker och tänker till varandra, både på gott och ont. Vi har haft många tjafs men också spännande samtal!

Han har ett stort hjärta och vi är honom evigt tacksamma. För att han år 2004 startade Moyo kwa moyo i Matanana annars hade vi aldrig fått möjlighet att träffa alla dessa underbara människor!

Vårat största mål när vi åkte ner var att färdigställa ett barnhem i byn Bumilayinga som stått oklart sedan 2008. Ni ska veta att inget går som man tänkt sig i Afrika och allt tar så mycket längre tid än vad man trott från början.

Men efter många motgångar dessa månader så är barnhemmet i stort sett klart (förvarings möbler och lite småsaker kvar). Dock stötte vi på beskymmer på slutet som kändes riktigt jobbiga.

Byledningen i Bumilayinga har nu insett att detta fina hus är klart och istället för att det ska användas som ett hem för föräldralösa och utsatta barn så tycker dom att det hade passat bra som ett kontor för dem. Vi kan inte ens beskriva känslan när vi fick detta berättat för oss. Men ni ska veta att det ALDRIG kommer att hända då marken barnhemmet är byggd på är privat och dom kommer aldrig att kunna komma åt huset. Dock är det svårt att driva ett barnhem i en by där byledningen arbetar imot oss. Så detta håller i detta nu på att bearbetas av Moyo kwa moyo i Tanzania.

Ett annat beskymmer vi märkte de sista veckorna är att det finns teremiter i huset som äter av träet. Dessa terimiter är inte att leka med och man måste ta det på största allvar. Gift inhandlades innan vi lämnade Tanzania och vi hoppas och tror att detta långsiktigt kan bekämpas.

Men ett barnhem är inget barnhem utan barn, Vi hoppas att vi inom en snar framtid ska kunna säga att nu har det första föräldralösa barn flyttat in i detta underbara hus!


En annan dag kommer vi berätta va vi kunde göra mer tack vare era bidrag och givar kläder!