The Rock Restaurant, Zanzibar.

En vecka av våra 8 månader i Tanzania spenderades på Zanzibar. Där besökte vi denna restaurang med helt magiskt läge. Titta och dröm er bort!
 



Två föräldralösa bröder.

Varje vardag kommer det två bröder till daghemmet i Bumilayinga de båda är i tonåren och är handikappade. I höstas hände det en tragisk sak deras mormor gick bort och de blev föräldralösa. De bor fortfarande kvar i hennes hus men nu helt själva. Det är den yngsta som tar hand om sin storebror och alla vardagssysslor som laga mat, tvätta m.m. Den äldsta har ett gravt handikapp och är väldigt mycket för sig själv. På daghemmet spenderar han hela dagarna genom att sitta på en stock och titta ut på den vackra utsikten.
De har det väldigt svårt eftersom de båda är handikappade och ingen av dem går i skolan eller klarar av att ha ett jobb. De har inte många byten av kläder, är ofta smutsiga och ner kissade. Det kan inte vara lätt att leva ett liv som de gör. Vi köpte säckar med majsmjöl och bönor, även kläder för både regn- och torrperioderna.
Varje vardag kommer det två bröder till daghemmet i Bumilayinga de båda är i tonåren och är handikappade. De är föräldralösa och har bott hos deras mormor men i höstas hände det en tragisk sak hon gick bort och nu har de ingen släkting kvar som kan ta hand om dem. De bor fortfarande kvar i deras mormors hus men nu helt själva. Det är den yngsta som tar hand om sin storebror och alla vardagssysslor som laga mat, tvätta m.m. Den äldsta har ett gravt handikapp och är väldigt mycket för sig själv. På daghemmet spenderar han hela dagarna genom att sitta på en stock och titta ut på den vackra utsikten.
De har det väldigt svårt eftersom de båda är handikappade och ingen av dem går i skolan eller klarar av att ha ett jobb. De har inte många byten av kläder, är ofta smutsiga och ner kissade. Det kan inte vara lätt att leva ett liv som de gör. Vi köpte säckar med majsmjöl och bönor, även kläder för både regn- och torrperioderna.

Har ni frågor till oss?

Jag vet att många av er läsare som har följt oss under våran resa har en önskan om att också åka som volontärer. Vi har haft svårt att besvara era kommentarer under resans gång men nu när vi är tillbaka i Sverige är det bara att fråga om allt ni undrar. I kommentarsfältet eller på vår mail [email protected]

Kom igen var inte blyga inga frågor är dumma frågor!



Sanna och jag.


Uppdateringar om resan kommer!

Vi kommer lägga ut en hel del nu i efterhand då vi inte hade tillgång till internet speciellt mycket. Ni ska få veta allt om våra uppplevelser hur barnhemmet blev och allt annat vi kunnat hjälpa människorna där nere med tack vare er hjälp.

Men tror både jag och Sanna känner att vi måste landa lite först och bara få vara hemma.








Borta bra men hemma bäst?

Tillbaka i Sverige. Tom på ord. Delar med mig av några bilder.









Övernattning i en Maasaiby

För ett par veckor sedan åkte vi tillsammans med några afrikaner för att övernatta i en maasaiby. Det var som att kliva in i en dokumentär som man annars kan sitta hemma och se på tv. Det här folk lever bortom all civilisation de var endast invirade i tygstycken och lever på mat som naturen har att erbjuda, de slaktar getter och kor, äter köttet och dricker blodet. Skinnet från korna använder de till sängarna. De besöker aldrig ett sjukhus, det spelar ingen roll hur sjuka de är. De använder sig av naturen och ifall de har blodförlust ersätter de med koblod. När vi kom dit hade vi köpt med oss ris, tomater, lök och betalade för en get som de skulle slakta under kvällen.Vi gav barnen ett gäng fotbollar och såpbubblor. Geten slaktades och de drack blodet för att sedan tillaga varenda del av geten över öppen eld i skogen. När geten var klar för att äta satt vi alla i en ring medans hövdingen i stammen skar små bitar av kött och delade ut till alla en efter en. Tro det eller ej vi smakade på levern men efter det var vi mer än  nöjda. Vi hade tagit med oss en dator för att se på film och lyssna på musik och alla stod som fågelholkar bakom skärmen och stirrade. Efter att ha lyssnat på musik i ett par timmar så var det dags för de äldre pojkarna att ha uppträdande för oss och det bestod av hopp och underliga läten. Efter uppträdandet gick pojkarna ut i skogen, de sover där varje natt för att vakta deras kor och den lilla byn från lejon och andra hot. Vi sex gick in i vårt gemensamma lilla lerhus , vi alla sov tillsammans i en säng som var gjord av grenar och täckt av koskin. Vi vaknade ett antal gånger under natten av att det regnade på oss genom det glesa halmtaket. Lagom till soluppgången vakande vi alla av ljudet av kossornas bjällror som de bär runt halsen. Till frukost serverades det varm getmjölk. Det här är det mest annorlunda dygn vi har upplevt.
För ett par veckor sedan åkte vi tillsammans med några afrikaner för att övernatta i en Maasaiby. Det var som att kliva in i en dokumentär som man annars kan sitta hemma och se på tv. Det här folk lever bortom all civilisation de var endast invirade i tygstycken och lever på mat som naturen har att erbjuda, de slaktar getter och kor, äter köttet och dricker blodet. Skinnet från korna använder de till sängarna. De besöker aldrig ett sjukhus, det spelar ingen roll hur sjuka de är. De använder sig av naturen och ifall de har blodförlust ersätter de med koblod.
När vi kom dit hade vi köpt med oss ris, tomater, lök och betalade för en get som de skulle slakta under kvällen.Vi gav barnen ett gäng fotbollar och såpbubblor. Geten slaktades och de drack blodet för att sedan tillaga varenda del av geten över öppen eld i skogen. När geten var klar för att äta satt vi alla i en ring medans hövdingen i stammen skar små bitar av kött och delade ut till alla en efter en. Tro det eller ej vi smakade på levern men efter det var vi mer än  nöjda.
Vi hade tagit med oss en dator för att se på film och lyssna på musik och alla stod som fågelholkar bakom skärmen och stirrade. Efter att ha lyssnat på musik i ett par timmar så var det dags för de äldre pojkarna att ha uppträdande för oss och det bestod av hopp och underliga läten. Efter uppträdandet gick pojkarna ut i skogen, de sover där varje natt för att vakta deras kor och den lilla byn från lejon och andra hot.
Vi sex gick in i vårt gemensamma lilla lerhus, vi alla sov tillsammans i en säng som var gjord av grenar och täckt av koskin. Vi vaknade ett antal gånger under natten av att det regnade på oss genom det glesa halmtaket. Lagom till soluppgången vakande vi alla av ljudet av kossornas bjällror som de bär runt halsen. Till frukost serverades det varm getmjölk. Det här är det mest annorlunda dygn vi har upplevt.

En hel skola fick nya skoltröjor!

När vi kom med bilen kom alla 388 skolbarn rusande ut från flera klassrum. De förstod direkt vad de skulle få och jublade av lycka, en skolväska fylld med en skoltröja, en penna och ett anteckningsbok. Vi bjöd även på varsin banan. Det här kunde vi göra tack vare era bidrag.

På skumpiga vägar mot Malawi

När man åker till Tanzania får man visum in 90 dagar. I december förra året förlängde vi vårt visum i Mafinga som ligger 40 minuter från Matanana. Detta visum skulle gå ut 5:e februari 2012 och därför åkte vi tillsammans med Felisian i storfamiljen (den enda i storfamiljen som har ett pass) till Malawi som gränsar till Tanzania för att förlänga våra visum. Orsaken till att vi åkte till Malawi var att vi inte var säkra på om det gick att förlänga visumet ytterligare en gång i Mafinga. Därför var vi tvugna att lämna landet Detta skulle bli den värsta resan i våra liv. Vi blev lurade på pengar ett flertal gånger och afrikanerna försökte boka oss på bussar som inte ens existerade. När vi efter två dagars resande nådde gränsen till Malawi så fick vi problem med immigrationsverket, Felisian fick muta de som arbetade där för att få komma in i landet eftersom han inte hade Gulafebern kortet. Skulle vi fortsätta att skriva om alla problem vi stötta på under resan så skulle det bli en hel roman. Nu är vi hemma i Matanana och vi har visum i ytterligare 90 dagar. Vi har med mycket vemod bokat våra flygbiljetter hem till Sverige. Den 16:e april landar vi på svensk mark igen. Projektet rullar på. Vi har målat toalettbåsen med vit bets. Afrikanerna håller fortfarande på att lägga cement både på insidan och utsidan av huset. Virket till verandan och möbler har köpts in och förhoppningsvis så kommer den transporten i morgon. Men man vet aldrig eftersom allt kan hända i Afrika. Virket är sponsrat av Vishal. Han var här som volontär 2008 och sponsrade redan då mycket pengar till barnhemmet. Som ni förstår så tar allt mycket längre tid än man tror här i Afrika. Ibland dyker arbetarna inte upp eller så har materialet inte kommit mm. Men vi hoppas och tror att barnhemmet kommer att vara klart innan vi reser hem.

Mama Eva blir starkare och starkare

 

 

 

 

 

Tack vare att Eva har blivit omhändertagen av dagisfröken Rahema, har det gjort att mama Eva har vilat ut sig och blivit betydligt starkare. Sedan bara ett par veckor tillbaka har mama Eva orkat att gå till daghemmet näst intill varje dag för att hälsa på sin dotter Eva och äta mat. En del dagar har hon varit riktigt stark och har hjälpt till med arbetet på fältet.

(Mama Eva= Evas mamma, så presenterar man sig i Tanzania och baba Eva= Evas pappa)


Rivstart i barnhemmet

Den senaste månaden har det varit fullt hus i barnhemmet i Bumilayinga. Projektet har tyvärr stått stilla för länge, men nu har bet börjat att hända saker. Den veckan när våra familjer var på besök i Matanana, spenderade vi med att sätta upp innertaken i barnhemmet. Under ett flertal dagar arbetade båda våra familjer i huset med hjälp av några killar i storfamiljen och snickaren Peter, vi mätte, sågade och spikade. Det fanns inte ett enda verktyg som inte användes, alla vår så ivriga och glada att det äntligen hände något. Under tiden höll Frank på med att cementera en tvättbänk inne på toaletten och lägga avlopp som leder till en djup grop som vi har grävt för hand. Under den veckan hann vi tack vare bra samarbete klart med innertaken förutom i det största rummet.

 

När vi kom hem från Zanzibar och vi återigen sagt hejdå till våra familjer blev vi positivt överaskade när vi åkte till barnhemmet.  Innertaket i det stora rummet var näst intill klart. Toaletten var färdigcementerad och de hade spikat upp två stadiga toalettbås. Efter ytterligare några dagar i huset  blev innertaket i det största rummet helt färdigt.

 

Under denna veckan kommer Peter att göra bokhyllor till barnens rum och kökshyllor i förrådet. Vi har lackat och målat de flesta tegelväggar, mätt fönster för att beställa glasrutor,  slipat toalettbås som vi senare i veckan skall måla med en ljus lack. Frank kommer att börja med köket dvs köksgolv och avlopp. Han skall även fortsätta att fylla i med cement mellan tegelstenarna och göra det fint runt alla fönster på utsidan/insidan.


Äntligen internet.

Som ni har märkt var det allt för längesedan vi uppdaterade sist. Vi har haft stora problem med vårat modem antagligen p.g.a. regnperioden som vi har i Matanana. De få tillfällen vi lyckats komma in så har blogg.se inte funkat att gå in på. Men häromdagen anläde vi till Zanzibar för lite semester så nu ska vi försöka uppdatera er lite om det som har hänt de senaste veckorna.

Tack personalen på Riverside Kök & Konferens

Ett enormt tack för ert fina bidrag då ni jobbade gratis till förmån för vårat barnhem i Bumilayinga i Tanzania.

Internet vill inte som vi vill...

Känns tråkigt att vi inte kunnat uppdatera i den mån vi velat. Internet funkar lite när det vill men vad ska man begära när man sitter mitt ute i djupaste Afrika. Hoppas ni följer oss endå vi gör så gott vi kan!

Swahililektion del 1

Swahili lektion del 1
Kamwene= Hej
Shikamo/ Marahaba = Hej (artigt till äldre) / svar till shikamo
Mimi = Jag
Wewe = Du
Mambo?  =  Hur är läget? (slang)
Poa = Jag mår fint (svar till mambo)
Habari? = Hur mår du?
Nzuri = fint/bra (svar till Habari)
Jina lako nani? = Vad heter du?
Una miaka mingapi?= Hur gammal är du?
Umeshiba? /Nimesihba= Är du  mått? /Jag är mätt
Umechoka? /Nimechoka= Är du trött? /Jag är trött
Sana= Mycket
Kidogo= Lite
Mdogo= Ung
Kubwa= Stor
Mzungo= Vita människor
Hamna/hapana/hamona= Nej
Ndyio= Ja
Ndjo= Kom hit
Simama= Stå upp/stanna
Shakula= Mat
Kula= Äta
Sasa= Nu
Subiri= Vänta
Jana= Igår
Leo= Idag
Kesho= Imorgon
Kesho kutwa= Övermorgon
Haracka= Skynda på
Badai= Ses sen
Badai kidogo= Snart
Bado= Inte än
Kazi kubwa= Stort jobb
Karibu= Välkommen/varsegod
Pole= Stackare (om man gör illa sig)
Pole pole= Långsamt
Samahani= Ursäkta
Kamwene = Hej (Lokalt)
Shikamo/ Marahaba = Hej (artigt till äldre) / Svar till shikamo
Mimi = Jag
Wewe = Du
Mambo? = Hur är läget? (slang)
Poa  = Jag mår fint (svar till mambo)
Habari? = Hur mår du?
Nzuri = fint/bra (svar till Habari)
Jina lako nani? = Vad heter du?
Sana = Mycket
Kidogo = Lite
Mdogo = Ung
Kubwa = Stor
Mzungo = Vita människor
Hamna/hapana/hamona = Nej
Ndyio = Ja
Ndjo = Kom hit
Simama = Stå upp/stanna
Shakula = Mat
Kula = Äta
Sasa = Nu
Subiri = Vänta
Jana = Igår
Leo = Idag
Kesho = Imorgon
Kesho kutwa = Övermorgon
Haracka = Skynda på
Badai = Ses sen
Badai kidogo = Snart
Bado = Inte än
Kazi kubwa = Stort jobb
Karibu = Välkommen/varsegod
Pole = Stackare (om man gör illa sig)
Pole pole = Långsamt
Samahani = Ursäkta
(Stavningen kan vara felaktig på vissa ställen då vi inte har lexikon)

Tyska volontärer.

Potatissallad och djdf
Under tio dagar var det två tyska killar här som volontärer. Två sköna killar i 20 års åldern. När det var dags för dem att åka hem lagade vi tillsammans mat till hela storfamiljen. Det blev potatissallad, sallad, tomatröra och korv. Till efterätt blev det papaya och bananröra med jordnötter. Efter maten blev det trummor, sång och dans.
Under tio dagar var det två tyska killar här som volontärer. Två sköna killar i 20 års åldern. När det var dags för dem att åka hem lagade vi tillsammans mat till hela storfamiljen. Det blev potatissallad, sallad, tomatröra och korv. Till efterätt blev det papaya och bananröra med jordnötter. Efter maten blev det trummor, sång och dans.

Internet har anlänt!!!!!!

Helt ofattbart att vi i detta nu sitter mitt i Afrika utan el och rinnande vatten och endå fått tillgång till internet. Vi får springa runt här på gården för att hitta täckning. Just nu sitter vi utomhus under matananas stjärnklara himmel bättre kan det inte bli. Nu hoppas vi på att det kommer funka bra så vi kan uppdatera regelbundet det enda vi är beronde av är batteritid.
Bästa hälsningar från oss på andra sidan jordklotet.

Internetsticka påväg!

Nu sitter vi på ett internetcafe i Iringa. Det finns fortfarande inga internetstickor att köpa här. Projektledaren ska till Dar es Salaam nästa vecka och hämta de andra nya volontärerna som kommer nu i oktober. Han ska då köpa internet sticka till oss.

Känns tråkigt att vi inte har kunnat uppdatera men vi har förbrett inlägg för varje dag i två veckor framåt, så vi hoppas ni följer oss.

Vi har ännu inte tillgång till internet

Håll ut trogna läsare. Vi var i storstaden Iringa för att köpa "internetsticka" men det var tyvärr slut. Vi har troligen internet inom kort och då kommer vi att uppdatera regelbundet.
Vi försöker att uppdatera så gått det går via telefonkontakt med våra familjer och det är därför vi inte kan svara på era kommentarer. Men fortsätt gärna att skriva kommentarer, det är roligt och vi svarar så fort vi får möjlighet.

Sara har kommit tillbaka till barnhemmet.

I våras kom Saras pappa för att hämta "hem" henne för en kort period. Sara kom aldrig tillbaka till barnhemmet. Organisationen " hjärta till hjärta" började stötta Saras familj med pengar till mat och andra nödvändigheter. I tisdags kommer ett akut bud från en person i Saras by om att hon var väldigt illa däran. En av de äldre killarna i storfamiljen gick till grannbyn för att hämta hem Sara till barnhemmet. Hon är fruktansvärt mager och hennes mage är uppsvälld och detta tyder på svält. Hon svarde inte på tilltal utan var helt borta.
Man tar extra illa vid sig då man jämför henne hur hon var för ett år sedan när vi var här nere sist. Sedan i tisdags har vi sett små framsteg. Fortsätter hon i den här takten är hon snart den gamla vanliga Sara som vi lärde känna förra hösten.

HEJDÅ SVERIGE!

Det senaste dagarna har bestått av stress. Det känns inte helt enkelt att lämna familj, pojkvän och vänner när man åker iväg ett halvår.

Men jag vet att när vi åker in på den skumpiga vägen mot barnhemmet på lördag och när våra fötter återigen möter den röda sanden, när vi kramar om alla vi saknat och sätter oss runt elden och sjunger då kommer allt kännas mycket bättre.

Kommer kanske inte kunna uppdatera på ett tag med tanke på att vi inte vet hur det blir med internet osv. Men vi lämnar Uddevalla och Sverige snart och kommer att vara framme i Tanzania imorgon förmiddag.

Nu börjar vårt äventyr på riktigt!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0