Ge barnen i Matanana chansen till en bättre framtid.

Bankgiro:
713-1972, Insamling Tanzania

Witnesy är 2,5 år och lillasyster till Pumucko. Hon kom till barnhemmet våren 2009 efter att hennes mamma lämnat bort henne. När hon kom var hon väldigt liten och mager. Hon har nu utvecklats till en otroligt intelligent tjej som tar efter precis allt man säger och gör. Hon är den charmigaste unge man kan tänka sig och älskar all uppmärksamhet hon får. Trots att hon inte ens är tre år så har hon otroligt mycket rytm i kroppen och dansar hela tiden.

En 8 årig kille med HIV som till en början bara var ett dagbarn i Matanana men efter att ha kommit blåslagen dit ett flertal gånger kollades detta upp och det visade sig att han blev misshandlad av sin moster där han då bodde. Han bodde där eftersom hans mamma hade dött i ADIS och pappan vet man ingenting om. Under våren 2010 började han bo på heltid på barnhemmet. Benison hade tidigare blivit avstängd från skolan pg.a att lärarna tyckte han var våldsam, han var också väldigt tillbakadragen när han kom till barnhemmet. Nu i början på 2011 börjar han i skolan igen, han går på bromsmedicin och är den mest underbaraste kille man kan tänka sig. Han dansar dessutom som en gud.

Den här bedårande 3,5 åriga kille kom till barnhemmet då han hittades övergiven på en åker för drygt två år sedan. Man vet inget om vad han har varit med om innan den dagen och heller inte vilka hans föräldrar är. Han fick namnet Zawadi som betyder gåva på swahili. Han har ett leende som får alla att smälta men när han är ledsen kan ingen få han glad. Zawadi söker alltid kärlek och närhet som man självklart inte kan motstå att ge honom.

En ganska blyg 8-årig kille som har samma pappa som Witnesy som också bor på barnhemmet. Några volontärer träffade på han i en grannby hösten 2009, då extremt undernärd och beroende av alkohol. Dom fick med han till barnhemmet där han nu har bott i nästan 1,5 år. Han har blev av med sitt alkoholberoende och går nu i skolan. Man ser han aldrig utan Alfa, Benison och Zawadii vid sin sida. Underbara Pumuko kan vara den enda Afrikan vi träffat utan någon rytm i kroppen, men med sin beniga kropp dansar han runt med dom andra barnen lika lycklig för det.

Minsta tjejen på gården hon är 1,5 år och kom för att bo på barnhemmet i Matanana under våren 2010 efter att hennes styvmamma flera gånger försökt att dränka henne. Har troligen fått någon hjärnskada efter detta för hon utvecklas inte helt riktigt. Hon har sagt sina första ord och staplar runt på sina ostadiga ben alltid med ett busigt leende på läpparna.

Vi kommer skriva lite bakrund om barnen som bor på barnhemmet i Matanana dom följande dagarna. Det kommer upp ett barn varje dag. Detta är barn som bor på barnhemmet av många olika andleningar. Barn som bl.a. blivit föräldralösa, misshandlade eller övergivna.

Igår var vi på banken och öppnade ett bankgiro för insamlingen. Tack Swedbank som bjöd oss på avgiften för det första året som en gåva.

Vi är tacksamma för varje krona, så om ni vill skänka pengar så gör ni det till:

Bankgiro
713-1972, Insamling Tanzania

60 kronor: Skollunch till ett barn varje dag i en månad.
70 kronor: En skoluniform som gör att ett barn får gå i skolan.
150 kronor: Pennor och skolböcker till en hel skolklass.

På vår resa har vi sett ett stort behov av pengar. Vi tänker därför starta en insamling.
(Kontonummer kommer inom kort)

Vi skall sträva efter att barnen skall få skoluniformer, många har inte råd med det och får därför inte gå i skolan. En hel skoluniform med skor, skjorta, tröja, kjol eller byxor kostar ca 70 kronor per barn. Vi vill också att fler skolbarn skall få skollunch varje dag. Skollunchen är i många fall det enda mål mat dom får om dagen och den kostar bara ca 3 kronor per barn.

Den 14 september satte vi för första gången våra fötter på afrikansk mark. Fulla av förväntan och spänning inför våra kommande tre månader som vi skulle spendera på ett barnhem i Tanzania. Vi väntade in resten av volontärerna och dagen därpå påbörjade vi vår drygt tio timmar långa bilresa mot byn Matanana där barnhemmet låg. Kvällen den 16 september var vi framme och när vi körde in på den skumpiga vägen mot barnhemmet kommer alla barnen springandes. Dom skrek och sjöng en sång om hur glada dom var för att vi kommit dit. Redan då kändes allt helt rätt. Efter att ha ätit middag runt lägerelden för första gången blev vi visade upp till "hotellet" där vi skulle bo. För er som undrar var det ett "hotell" utan el, vatten och toaletten var endast ett hål i golvet. Vi gick och hämta vatten för disk, dusch och värmde de gjorde vi över en eld som någon av oss fått "äran" att starta. Alla dagar såg olika ut. Men dagen startade alltid med en fem minuters promenad ner till barnhemmet för frukost. Efter de åkte vi ibland till grannbyn Bumilayinga och byggde på barnhemmet där eller besökte deras daghem, lekte med barnen och lagade mat med fröknarna. Andra dagar var vi kvar på gården i Matanana. Där flätade vi nät till fotbollsmålen, införde tandborstning, lagade kläder, lekte med barnen och hjälpte kvinnorna. Något vi fascinerades av var att trots att dom lever under så knappa förhållanden tycks dom alltid se glädjen i allt. Vi i västvärlden har mycket att lära. 

Vid det röda krysset ligger byn Matanana där vi jobbade och bodde. Byn ligger drygt 2000 meter över havet...


Och vid detta röda krysset ligger Tanzania i Afrika..

Jessica Klinte och Sanna Arvidsson två 20-åriga tjejer som under hela hösten 2010 jobbat på ett barnhem i Tanzania i byn Matanana. Här kommer ni kunna läsa om vår resa, se massa bilder och även läsa om vissa av barnens livsöden.

Kommentera eller maila vid frågor.
Mail: [email protected]