Du kan göra skillnad.



Varenda bidrag vi får gör skillnad. Finns inte ord för vår tacksamhet.



Har ni frågor till oss eller kanske tips till vår insamling får ni jätte gärna maila oss på vår gemensama mail: [email protected]

ETT STORT TACK FÖR ETT GENERÖST BIDRAG

Idag fick vi ett generöst bidrag från anställda på företaget Najad. OBS! Detta bidrag kom enbart från de anställda och inte från företaget. Ove Pettersson fd anställd skall ha ett stort tack för att han en gång i tiden (1994) startade ”En krona om dagen”. De anställda får frivilligt vara med (de flesta är med) och skänker.

”En krona om dagen” vilket innebär att det dras 25 kronor från lönen varje månad som sedan går till olika slags välgörande ändamål. Idag har de fyra fadderbarn som de ger pengar till varje år. De har även skänkt till Läkare utan gränser, getbanken och olika naturkatastrofer som tsunamin i Thailand och jordbävningen på Haiti. Det är inte första gången de har valt att ge pengar till ett barnhem utan dom har tidigare givit bidrag till ett barnhem i Rumänien.

Att skänka 25kr/månad som anställd som går till välgörande ändamål är mycket hedervärt och gör faktiskt en stor skillnad. Vi önskar att det fanns fler ”Ove Pettersson” där ute på företagen. Tack vare ert bidrag så närmar vi oss ett av våra delmål – projektet att färdigställa/inreda barnhemmet i Bumilayinga. Vi är inte riktigt där ännu – så snälla fortsätt att bidra....


Kramar från Jessica och Sanna


The true size of Africa


Polepole

Jag minns det som igår när vi kom till flygplatsen Nairobi i Kenya, vi står i kön till flyget som skall ta oss vidare till Dar Es Salaam och Tanzania. Då vi båda ser en liten klisterlapp på väggen som får oss att le, det står ”No hurry in Africa”. Dessa fyra ord förföljde oss under hela vår resa.  Man lever inte efter någon klocka, man lever efter solen. Bussen går inte klockan åtta, den går ”idag”. Fotbollsmatchen startar inte klockan sex, den startar när alla så småningom har kommit. Maten äter man inte heller vid någon speciell tidpunkt utan när solen går ner och stress är något som inte existerar överhuvudtaget.



Polepole=långsamt på swahili


Vår projektplan

Insamling till Jessica och Sannas projekt i Tanzania 2011.

BAKGRUND:

Under hösten 2010 åkte vi, Jessica Klinte och Sanna Arvidsson med organisationen ”Volontärresor” till byn Matanana som ligger på omkring 2000 meters höjd i sydvästra Tanzania. Där jobbade vi som volontärer på ett barnhem i tre månader. Vi var delaktiga i det vardagliga arbetet som främst består av att laga mat och ta hand om barnen i byn där de lever utan el och rinnande vatten. Det finns fyra byar med många föräldralösa barn, Bumilayinga, Matanana, Ulole och Mtula som alla ligger inom gångavstånd till varandra. I dessa fyra byar finns det daghem som finansieras av den svensk tanzanianska frivilliga organisationen med namnet Yatima Moyo kwa Moyo, (Eng: Heart to Heart). Dock är det ett begränsat antal barn som får tillgång till daglig lunch och vi har sett att det finns många fler barn som inte får någon mat alls på hela dagen. Matanana är den enda byn som har ett barnhem där ca tio barn bor på heltid. Under dagen kommer det ca 30 barn till daghemmet för att leka samt få två mål mat (Uji-majsvälling och Ugali-majsgröt). Det kommer även ca 40 skolbarn till daghemmet för att äta lunch varje skoldag. I Bumilayinga var vi delaktiga i att bygga ett barnhem. Väggar och tak är på plats men kök, toalett och inredning m.m. kvarstår i väntan på finansiering. För att kunna gå i skolan i Tanzania är det ett krav på att ha skoluniform och barnen som inte har skoluniform kan riskera att bli slagna eller avstängda från skolan.


Under vår vistelse insåg vi att det fanns ett stort behov av:

* Skollunch ca 3 kr/per barn och lunch
* Skoluniformer ca 70 kr/st.
* Skoluniformer till ca 200 barn i Bumilayinga ca 10 000 kr
* Färdigställa barnhemmet i Bumilayinga ca 25 000 kr
* Nya barnhem ca 150 000 kr/st.


SYFTE:

Drömmål:
Bygga ett nytt barnhem.

Delmål:
Färdigställa barnhemmet i Bumilayinga.
Att köpa skoluniformer till alla skolbarn i Bumilayinga.
Att alla barnen i byarna kan få ett mål mat om dagen på daghemmen.


METOD:

*Informationsblogg samt BG för insamling av pengar http://matanana.blogg.se/
*Dela ut projektplan i brevlådor
*Insamling från släkt och vänner
*Reportage i Bohusläningen
http://bohuslaningen.se/nyheter/uddevalla/1.1086683-drommen-om-afrika-blev-sann?m=print
*Välgörenhetsgala


TIDSPLAN:

Att efter insamling verkställa projektplanen hösten 2011.


OM TANZANIA:

Tanzania är ett av världens fattigaste länder. Det senaste decenniet har landet haft en stabil tillväxt och växande regional handel men andelen av befolkningen som lever i fattigdom har varit i stort sett oförändrad sedan början av 2000-talet. Barnadödligheten sjunker, medan utvecklingen vad gäller mödradödligheten är mer osäker, fler går i skola men kvaliteten på utbildningen är undermålig. 80 procent av Tanzanias befolkning bor på landsbygden och är till största delen självförsörjande bönder. (Källa: http://www.regeringen.se/sb/d/2574/a/75607)


BNP per invånare: 520 US dollar (2008)

Medellivslängd: 51 (2005)

Barnadödlighet per 1000 födda barn (0-5 år): 76 (2005)

Läs- och skrivkunnighet: 70 % (2006)

Tillgång till rent vatten: 62 % (2004)

Andel hivsmittade (bland invånare i åldern 15-49 år): 6,5 % (2005)
(Källa: http://www.sida.se/Svenska/Lander--regioner/Afrika/Tanzania/Landfakta/)


LÄNKAR:

Projektets hemsida. http://www.yatima.se
Den svenska projektledaren som bor på barnhemmet i Matanana på heltid. http://ewoutsblogg.blogspot.com


KONTAKT:

Gemensam mail: [email protected]
Jessica: 0735968743
Sanna: 0737191966


Ett baspaket

För 500 svenska kronor får en familj:
50 kg majsmjöl, 25 kg bönor, 5 liter solrosolja, tändstickor, salt och såpa.

Detta kan tillgodose en stor familjs behov under en lång period!


Hjälp till i vår insamling: 713-1972


Lyckad kvinnofrukost i Dalabergskyrkan

Tre lördagar varje höst och vår hålls det i en kvinnofrukost i Dalabergkyrkan här i Uddevalla där samlas kvinnor för att för att tillsammans äta frukost och lyssna på en föreläsning. Idag hade vi äran att prata och vi delade med oss av våra upplevelser under våra tre månader på barnhemmet i Matanana. Det blev flera gånger väldigt känslosamt eftersom detta ligger oss så varmt om hjärtat. Jag och Sanna vill tacka alla som närvarande från djupet av våra hjärtan. Tack för alla fina bidrag! Det öppnades även nya möjligheter och det känns jätte spännande.



Vad vill NI läsa om?

Vi hade tyckt att de varit jätteroligt att veta vad ni skulle vilja läsa mer om. Skriv gärna en kommentar vi är inte farliga vi blir bara glada!!!!

Vi två i safarijeepen påväg till nationalparken Ruaha.

Den leende misären


Barnhemmet som brann ner till grunden




Och detta är barnen och ungdomarna som nu inte lägre har någonstans att bo.
Nu väntar man på finansinering och hoppas att barnhemmet skall kunna byggas upp fortast möjligt.

Sanna 2010-10-01

Vi började dagen med sovmorgon och gick ned vid 9-tiden till gården. Maria (en volontär) berättade att Elisabeth, Winfred som tillhör storfamiljen och 90 elever i deras klass skulle ha skolavslutning idag. De går i primary school som är grundskolan.
Jag fick låna en gul afrikansk klänning av Maria och vi fick äran att sitta längst fram. I detta lilla bås satt folk med status, politiker, rektorn och vi mzungu = vita. När rektorn började hålla inledningstalet så bad hon Salome (storfamiljens mamma) att hålla tal. Därefter var det Marias tur och tillsist min. Jag var helt oförberedd, livrädd och så fick jag ur mig dessa ord;
”Hej, Jag heter Sanna. Jag är också från Sverige. Jag är väldigt glad för att få lov att vara här. Jag älskar att vara här. Det kommer att bli ett minne för livet, är så glad. Asante = tack på swahili”
Detta tal höll jag för minst 500 afrikaner. Jag sa en mening i taget på engelska och Salome översatte till swahili. Vi förstod inte vad dom sa då vi inte förstod swahili, men det var roligt att se barnen dansa och sjunga.
På kvällen under samma dag så drog vi till puben i byn Matanana som Salomes storebror, Gaston äger. Puben är egentligen ett litet lerhus som är uppstylat med arabiskt tidningspapper som tapet. Vi tömde den på öl, lånade hans enda tv som var 14 tum stor och generatorn. Generatorn är till för att driva tv:n och låter som en flygplansmotor. Den drivs av bensin som vi köpte av Gaston som kvällen till ära hade stängt för vår skull.
Kvällen började i Marias träkoja när solen gick ner och avslutades på dansgolvet i barnhemmet framför tv:n som fungerar som en musikanläggning. Alla i storfamiljen var med och dansade förutom de tre minsta Witty, Sarah o Zawadi som låg och sov i rummet bredvid. Det var intressant att se hur de dansar i denna kultur. Dom är lite mer närgångna än vi svenskar. Även med samma kön eller ens syster. (förstå mig rätt, vi stela svenskar den afrikanska kultur
Det roligaste var när vi volontärer dansade  med de äldre i storfamiljen och de yngre inte kunde slita ögonen från tv:n när de dansade framför den. Vi lånade ned tv:n två gånger under våran vistelse i Matanana och det var jätte uppskattat.
Vi började dagen med sovmorgon och gick ned vid 9-tiden till gården. Maria (en volontär) berättade att Elisabeth, Winfred som tillhör storfamiljen och 90 elever i deras klass skulle ha skolavslutning idag. De går i primary school som är grundskolan. Jag fick låna en gul afrikansk klänning av Maria och vi fick äran att sitta längst fram. I detta lilla bås satt folk med status, politiker, rektorn och vi mzungu = vita. När rektorn började hålla inledningstalet så bad hon Salome (storfamiljens mamma) att hålla tal. Därefter var det Marias tur och tillsist min. Jag var helt oförberedd, livrädd och så fick jag ur mig dessa ord;

”Hej, Jag heter Sanna. Jag är också från Sverige. Jag är väldigt glad för att få lov att vara här.
Jag älskar att vara här. Det kommer att bli ett minne för livet, är så glad. Asante = tack på swahili”

Detta tal höll jag för minst 500 afrikaner. Jag sa en mening i taget på engelska och Salome översatte till swahili. Vi förstod inte vad dom sa då vi inte förstod swahili, men det var roligt att se barnen dansa och sjunga.

På kvällen under samma dag så drog vi till puben i byn Matanana som Salomes storebror, Gaston äger. Puben är egentligen ett litet lerhus som är uppstylat med arabiskt tidningspapper som tapet. Vi tömde den på öl, lånade hans enda tv som var 14 tum stor och generatorn. Generatorn är till för att driva tv:n och låter som en flygplansmotor. Den drivs av bensin, vi köpte tre liter för 30 kronor av Gaston. Han hade kvällen till ära stängt för vår skull. Kvällen började i Marias träkoja när solen gick ner och avslutades på dansgolvet i barnhemmet framför tv:n som fungerar som en musikanläggning. Alla i storfamiljen var med och dansade förutom de tre minsta Witnesy, Sarah o Zawadi som låg och sov i rummet bredvid. Det var intressant att se hur de dansar i denna kultur. Dom är lite mer närgångna än vi svenskar. Även med samma kön eller ens syster. (Förstå mig rätt, vi stela svenskar tittade stor ögt på hur de dansar och har roligt). Det roligaste var när vi volontärer dansade med de äldre i storfamiljen och de yngre inte kunde slita ögonen från tv:n när de dansade framför den. Vi lånade ned tv:n två gånger under våran vistelse i Matanana och det var jätte uppskattat.

TACK FÖR ERA BIDRAG



Jag och Sanna är er evigt tacksamma. Ni vet vilka ni är!

En liten summa i Sverige kan göra STOR skillnad i Tanzania.
Hjälp till i min och Sannas insamling och förändra livet för barnen i Matanana.



Bankgirot till vår insamling: 713-1972



Barnhemmet i Matanana har brunnit ned

Det fruktansvärda har hänt – storfamiljen har drabbats av en katastrof.  Barnhemmet har brunnit ned trots att det var byggt av tegel och plåttak. Allt brann upp, sängar, kläder, personliga ägodelar som tillhörde dom. Idag står det 15 barn och ungdomar som bara har kvar de kläder dom hade på sig. Det finns ingen el, så troligtvis har ett stearinljus startat branden. Tack och lov att ingen kom till skada. Mina och Jessicas tankar går till alla i storfamiljen. Nu börjar den långa resan mot att bygga ett nytt hem för barnen och ungdomarna.

 

Bankgiro
713-1972, Insamling Tanzania


RSS 2.0