Sanna 2010-10-01

Vi började dagen med sovmorgon och gick ned vid 9-tiden till gården. Maria (en volontär) berättade att Elisabeth, Winfred som tillhör storfamiljen och 90 elever i deras klass skulle ha skolavslutning idag. De går i primary school som är grundskolan.
Jag fick låna en gul afrikansk klänning av Maria och vi fick äran att sitta längst fram. I detta lilla bås satt folk med status, politiker, rektorn och vi mzungu = vita. När rektorn började hålla inledningstalet så bad hon Salome (storfamiljens mamma) att hålla tal. Därefter var det Marias tur och tillsist min. Jag var helt oförberedd, livrädd och så fick jag ur mig dessa ord;
”Hej, Jag heter Sanna. Jag är också från Sverige. Jag är väldigt glad för att få lov att vara här. Jag älskar att vara här. Det kommer att bli ett minne för livet, är så glad. Asante = tack på swahili”
Detta tal höll jag för minst 500 afrikaner. Jag sa en mening i taget på engelska och Salome översatte till swahili. Vi förstod inte vad dom sa då vi inte förstod swahili, men det var roligt att se barnen dansa och sjunga.
På kvällen under samma dag så drog vi till puben i byn Matanana som Salomes storebror, Gaston äger. Puben är egentligen ett litet lerhus som är uppstylat med arabiskt tidningspapper som tapet. Vi tömde den på öl, lånade hans enda tv som var 14 tum stor och generatorn. Generatorn är till för att driva tv:n och låter som en flygplansmotor. Den drivs av bensin som vi köpte av Gaston som kvällen till ära hade stängt för vår skull.
Kvällen började i Marias träkoja när solen gick ner och avslutades på dansgolvet i barnhemmet framför tv:n som fungerar som en musikanläggning. Alla i storfamiljen var med och dansade förutom de tre minsta Witty, Sarah o Zawadi som låg och sov i rummet bredvid. Det var intressant att se hur de dansar i denna kultur. Dom är lite mer närgångna än vi svenskar. Även med samma kön eller ens syster. (förstå mig rätt, vi stela svenskar den afrikanska kultur
Det roligaste var när vi volontärer dansade  med de äldre i storfamiljen och de yngre inte kunde slita ögonen från tv:n när de dansade framför den. Vi lånade ned tv:n två gånger under våran vistelse i Matanana och det var jätte uppskattat.
Vi började dagen med sovmorgon och gick ned vid 9-tiden till gården. Maria (en volontär) berättade att Elisabeth, Winfred som tillhör storfamiljen och 90 elever i deras klass skulle ha skolavslutning idag. De går i primary school som är grundskolan. Jag fick låna en gul afrikansk klänning av Maria och vi fick äran att sitta längst fram. I detta lilla bås satt folk med status, politiker, rektorn och vi mzungu = vita. När rektorn började hålla inledningstalet så bad hon Salome (storfamiljens mamma) att hålla tal. Därefter var det Marias tur och tillsist min. Jag var helt oförberedd, livrädd och så fick jag ur mig dessa ord;

”Hej, Jag heter Sanna. Jag är också från Sverige. Jag är väldigt glad för att få lov att vara här.
Jag älskar att vara här. Det kommer att bli ett minne för livet, är så glad. Asante = tack på swahili”

Detta tal höll jag för minst 500 afrikaner. Jag sa en mening i taget på engelska och Salome översatte till swahili. Vi förstod inte vad dom sa då vi inte förstod swahili, men det var roligt att se barnen dansa och sjunga.

På kvällen under samma dag så drog vi till puben i byn Matanana som Salomes storebror, Gaston äger. Puben är egentligen ett litet lerhus som är uppstylat med arabiskt tidningspapper som tapet. Vi tömde den på öl, lånade hans enda tv som var 14 tum stor och generatorn. Generatorn är till för att driva tv:n och låter som en flygplansmotor. Den drivs av bensin, vi köpte tre liter för 30 kronor av Gaston. Han hade kvällen till ära stängt för vår skull. Kvällen började i Marias träkoja när solen gick ner och avslutades på dansgolvet i barnhemmet framför tv:n som fungerar som en musikanläggning. Alla i storfamiljen var med och dansade förutom de tre minsta Witnesy, Sarah o Zawadi som låg och sov i rummet bredvid. Det var intressant att se hur de dansar i denna kultur. Dom är lite mer närgångna än vi svenskar. Även med samma kön eller ens syster. (Förstå mig rätt, vi stela svenskar tittade stor ögt på hur de dansar och har roligt). Det roligaste var när vi volontärer dansade med de äldre i storfamiljen och de yngre inte kunde slita ögonen från tv:n när de dansade framför den. Vi lånade ned tv:n två gånger under våran vistelse i Matanana och det var jätte uppskattat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0