Dagen för oss volontärer börjar när solen går upp. För många afrikaner börjar den redan några timmar tidigare. Efter en dags arbete gick vi volontärer ner ca. 17.00 till daghemmet i Matanana. Vid den tiden är bara storfamiljen där och det ska göras middag. Storfamiljen  och vi volontärer äter den sista måltiden för dagen när solen går ner. I början av vår resa så blev det mörkt vid 18.00 och i slutet runt 19.00. Maten bestod av ris med bönor eller ugali (majsgröt) med bönor. Det är flickorna (13-19 år) i storfamiljen som lagar maten och tar hand om allt. Det var även  fritt fram för oss volontärer att hjälpa till med maten varje dag. Innan det är dags för att äta så ber dom då de är kristna.

Efter maten sitter vi alla runt elden, detta ställe är utomhus med enbart ett halmtak. Dom kallar det för ”vardagsrummet”. Känslan av gemenskap med afrikanerna är aldrig så stor som runt elden på kvällarna. Förutom att sitta och prata vid elden, brukade  alla dansa och sjunga. Vi volontärer var också med och dansade. Dessa tillfällen var magiska att uppleva. Efter ett litet tag var det dags för de yngsta att sova. De äldre sitter kvar runt elden tills den har slocknat. Dagen därpå väntar skola och arbete, ibland även arbete innan skolan börjar runt 8.

Det finns tre grannbyar till Matanana med många föräldralösa barn (Yatimabarn);

     -Bumilayinga

     -Ulole

     -Mtula

Detta är ”ugali huset” på gården Matanana. Där äter Yatimabarnen lunch.

Till dessa fyra daghem kommer det drygt 200 Yatimabarn som äter lunch måndag till fredag. Sedan finns det andra barn som inte är Yatimabarn och har lång väg till skolan och blir därför utan mat många timmar tills de kommer hem efter skolan. Barnen går i skolan mellan 8-14 och innan det är dags för att gå hem arbetar ofta barnen på lärarens åker.

Vi hoppas genom vår insamling att fler barn kan få äta lunch.

Detta är en av de tre kvinnorna som arbetar på daghemmet i Bumilayinga.

Matanana är den enda byn som har både ett daghem och barnhem. På barnhemmet bor det ca tio barn på heltid. Dessa barn har inga föräldrar eller släktingar som kan ta hand om dom. Några av dom barnen är Sara Mzena, Rupumuko Kayoka och Benison Ilomo. Det finns 6 tjejer i åldrarna 13-19 år som bor tillsammans med barnen på barnhemmet och de är värda all respekt. De tar hand om barnen innan och efter skolan, samtidigt som dom lagar mat, städar och tvättar. Med andra ord tar hand om allt som händer på gården.

Just nu i detta ögonblick som kortet tas ....oops.... just det, i Afrika har barnen inga blöjor.

Den 14 september satte vi för första gången våra fötter på afrikansk mark. Fulla av förväntan och spänning inför våra kommande tre månader som vi skulle spendera på ett barnhem i Tanzania. Vi väntade in resten av volontärerna och dagen därpå påbörjade vi vår drygt tio timmar långa bilresa mot byn Matanana där barnhemmet låg. Kvällen den 16 september var vi framme och när vi körde in på den skumpiga vägen mot barnhemmet kommer alla barnen springandes. Dom skrek och sjöng en sång om hur glada dom var för att vi kommit dit. Redan då kändes allt helt rätt. Efter att ha ätit middag runt lägerelden för första gången blev vi visade upp till "hotellet" där vi skulle bo. För er som undrar var det ett "hotell" utan el, vatten och toaletten var endast ett hål i golvet. Vi gick och hämta vatten för disk, dusch och värmde de gjorde vi över en eld som någon av oss fått "äran" att starta. Alla dagar såg olika ut. Men dagen startade alltid med en fem minuters promenad ner till barnhemmet för frukost. Efter de åkte vi ibland till grannbyn Bumilayinga och byggde på barnhemmet där eller besökte deras daghem, lekte med barnen och lagade mat med fröknarna. Andra dagar var vi kvar på gården i Matanana. Där flätade vi nät till fotbollsmålen, införde tandborstning, lagade kläder, lekte med barnen och hjälpte kvinnorna. Något vi fascinerades av var att trots att dom lever under så knappa förhållanden tycks dom alltid se glädjen i allt. Vi i västvärlden har mycket att lära. 

Vid det röda krysset ligger byn Matanana där vi jobbade och bodde. Byn ligger drygt 2000 meter över havet...


Och vid detta röda krysset ligger Tanzania i Afrika..