Vi gör "hembesök" för att se hur barnen bor

 
 
 
 
Undervisningen i Engelska varje onsdagseftermiddag är väldigt populär.  Det är andra primaryelever som inte tillhör Moyo kwa moyo som har valt att gå dit. De här barnen har ledigt enbart en eftermiddag i veckan från skolan men då väljer de frivilligt att gå till vår lilla skola.
 
Efter varje lektion följer vi med ett barn hem till deras hem. Vi vill se hur deras hemsituation ser ut och lära känna dem som individer. Först besökte vi två bröder som har det hyftsat bra hemma jämfört med många andra. De har dock  en sjuk släkting som bor där. Hon har TBE och är väldigt undernärd, förmodligen även AIDS. Hon är så smal att det bara är skinn och ben kvar och livsglädjen i hennes ogon ser ut att ha slocknat. Hennes tre barn bor också där. ,Deras pappa har stuckit ifrån sin faders roll och vill inte ta något ansvar for familjen men som tur är har de en släkting som kan hjälpa dem. Jag tycker det är fint att de hjälper varandra och om det tragiska skulle hända att den sjuka mamman dör så kommer garanterat de andra att ta hand om hennes barn.
 
Vi frågade om det finns något familjen skulle vilja ha hjälp med. Hon svarade; "Så länge ni ser till att barnen får mat är vi tacksamma och nöjda". Så underbart att hon inte drog en lång lista med saker till sig själv utan hon tänkte på sina barn och hennes släktings barn i första hand., rörande. Familjeförhållanden ser inte likadant ut här i Tanzania som i Sverige. De visar sällan  kärlek mellan varandra, i allafall inte den sort kärlek vi är vana att se.  Ramlar ett barn hemma i Sverige och börjar skrika och gråta hade vi tagit upp barnet i  famnen och tröstat det. Här ställer man barnet på fötterna, klappar lätt på ryggen och säger pole (stackare).
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0