En vanlig dag i Matanana

Tänkte ägna ett inlägg till att förklara lite hur vi levde nere i Matanana och hur våra dagar oftast såg ut.

Vi volontärarbetade alltså i en by som heter Matanana, byn ligger 70 mils resväg i från huvudstaden Dar es salaam. Byn ligger mitt ute i skogen och vi levde utan el och vatten. För att skaffa vatten gick vi till brunnen som ligger ca 300 meter bort. Vi volontärer bor ett hus med flera rum som ligger ca. 1 km fran gården där daghemmet och basen till projektet är. På daghemmet bor det ca tio stycken barn permanent av olika andleningar föräldralöshet, aids, bortlämnade, misshandel osv. Under vardagarna kommer det ytterligare ca 30 barn mellan ca. två-åtta ar for att leka och få mat.

Dagarna i byn såg ofta väldigt olika ut men en dag då vi stannade och jobbade på barnhemmet såg oftast ut såhär. Vi ställde klockan på sju gick till gården runt 8 för frukost som alltid består av nybakat vitt bröd och te. Dagbarnen börjar droppa in vid den här tiden. Vi lekte med barnen i några timmar. Vid tio tiden är det dags for Uji (majsvälling). Efter detta införde vi tandborstning något som barnen faktiskt tyckte var super skoj. Sedan hjälpte vi till att diska och man kan även hjälpa kvinnorna och tvätta m.m. Vid 12 tiden är det dags for lunch då är de Ugali och bönor det är det som serveras varje dag. Ugali är som en väldigt "tjock" majsgröt som är fruktansvart mäktig. Dagbarnen går hem vid två tiden och då brukade vi gå upp till vårt boende för lite slapptid, powernap, dusch, kortspel eller något liknande. Vid halv sex gick vi tillbaka ner till garden for att hjälpa till med middagen som brukar ätas precis innan solen gick ner och det var resan halv sju/sju. Middagen var antingen Ugali med bönor, ris med kokad tomat och lök eller pasta med tomat och lok. Ibland fick ni någon lyxmat som exempelvis potatis. Inte sarskilt varierande med det gar ner. Vi sitter runt lägerelden ett par timmar efter solen gått ner och pratar och barnen sjunger och dansar. Vi gick och la oss tidigt, redan mellan nio och tio man ar helt sjukt trött. På kvällarna skrev vi även dagbok, tog ett fotbad och kollade på den makalösa stjärnhimmelen som omfamnade oss.












Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0