Det senaste dagarna har bestått av stress. Det känns inte helt enkelt att lämna familj, pojkvän och vänner när man åker iväg ett halvår.

Men jag vet att när vi åker in på den skumpiga vägen mot barnhemmet på lördag och när våra fötter återigen möter den röda sanden, när vi kramar om alla vi saknat och sätter oss runt elden och sjunger då kommer allt kännas mycket bättre.

Kommer kanske inte kunna uppdatera på ett tag med tanke på att vi inte vet hur det blir med internet osv. Men vi lämnar Uddevalla och Sverige snart och kommer att vara framme i Tanzania imorgon förmiddag.

Nu börjar vårt äventyr på riktigt!