”Efter att ha suttit i Minibussen i stort sett hela dagen började vi närma oss barnhemmet, stället jag längtat efter i månader. Klockan är bara sju men det är becksvart ute. Det mörkar redan efter klockan 6 här. Vi kör av på en liten och ännu skumpigare väg och Ewout (projektledaren som kör minibussen) börjar tuta och då hör vi massa barn som börjar skrika och sjunga. När vi stannar och skjuter upp dörren på bussen står det drygt ett tiotal barn där i olika åldrar. Dom hoppar och sjunger samtidigt som de kollar på oss med deras nyfikna ögon. Tårarna var verkligen inte långt borta. Vi fick ta åt oss lite mat och satt runt elden och bara tittade runt och tog in alla nya intryck. Allt kändes bättre än man föreställt sig. Efter maten och någon timma runt elden visade Martina och Maria (dom två volontärerna som redan varit där ett tag) oss "volontärhotellet" och man somnade snabbt efter en lång dag”